Om Mats

Vi har en rockig attityd  Jag försörjer mig på att spela. Det här med gatumusik är ett av benen jag står på. Det är så man måste göra, för det är svårt att leva på musiken. Framför allt om man kommer med en fiol. Då tycker folk det räcker med en kopp kaffe och en fralla. Jag har ett rockband också, vi heter ”Suspected hippie in transit”, och har mycket spelningar och släpper skivor också. Från början är jag gitarrist, så fiol är egentligen mitt andrainstrument.  Jag var 35 när jag började spela fiol. Direkt började jag spela jättemycket, säkert fyra fem timmar om dagen. Ganska snart åkte jag till Malung där jag träffade Snild [se text till höger]. Vi åkte runt och lärde oss att spela ihop. Sedan gick jag ett och ett halvt år och läste folkmusik. Några år efter det gjorde vi två vår första skiva.  När jag och Snild spelar ihop är vi ganska rockiga i vår attityd. Vi har åkt på många spelmansstämmor tillsammans och då säger de andra spelmännen att det låter ju rock’n’roll om er. Det är egentligen inte så långt mellan folkmusik och blues.  Jag har faktiskt skrivit en låt om tunneln här. Den är, vad ska man säga, lite murrig. Den har samma tempo som folk går i. Vi gatumusikanter har gått ihop och ska spela in en skiva i min studio som jag har hemma. Vi får väl spela ett par låtar var, och Tunnellåten blir nog en av mina.  Några av oss som står här och spelar är ju musiker. Varför vi har hamnat på gatan är för att vi inte har tillräckligt med andra speljobb kan man säga. Det är något att göra mellan spelningarna. Och vi tycker att det är rolig att spela här också. Det börjar och slutar ändå med det. Den dag det inte är roligt, då diskar jag hellre.  / Mats Jonsson Vi har en rockig attityd

Jag försörjer mig på att spela. Det här med gatumusik är ett av benen jag står på. Det är så man måste göra, för det är svårt att leva på musiken. Framför allt om man kommer med en fiol. Då tycker folk det räcker med en kopp kaffe och en fralla. Jag har ett rockband också, vi heter ”Suspected hippie in transit”, och har mycket spelningar och släpper skivor också. Från början är jag gitarrist, så fiol är egentligen mitt andrainstrument.

Jag var 35 när jag började spela fiol. Direkt började jag spela jättemycket, säkert fyra fem timmar om dagen. Ganska snart åkte jag till Malung där jag träffade Snild [se text till höger]. Vi åkte runt och lärde oss att spela ihop. Sedan gick jag ett och ett halvt år och läste folkmusik. Några år efter det gjorde vi två vår första skiva.

När jag och Snild spelar ihop är vi ganska rockiga i vår attityd. Vi har åkt på många spelmansstämmor tillsammans och då säger de andra spelmännen att det låter ju rock’n’roll om er. Det är egentligen inte så långt mellan folkmusik och blues.

Jag har faktiskt skrivit en låt om tunneln här. Den är, vad ska man säga, lite murrig. Den har samma tempo som folk går i. Vi gatumusikanter har gått ihop och ska spela in en skiva i min studio som jag har hemma. Vi får väl spela ett par låtar var, och Tunnellåten blir nog en av mina.

Några av oss som står här och spelar är ju musiker. Varför vi har hamnat på gatan är för att vi inte har tillräckligt med andra speljobb kan man säga. Det är något att göra mellan spelningarna. Och vi tycker att det är rolig att spela här också. Det börjar och slutar ändå med det. Den dag det inte är roligt, då diskar jag hellre.

/ Mats Jonsson Sydsvenskan 3/12-12 Text:Sandra Stendahl, foto:Ingemar D Kristiansen.

  

 

   mats-blomcut.jpg

  Mats Jonsson. Fiolspelman. Men från början Rockgitarrist och har ett eget rockband. Det gör att även fiolmusiken blir ganska kraftful och rockig med mycket puls och sväng. Autodidakt, men har i efterhand skaffat flera utbildningar. Heltidsmusiker.

Den som är intresserad av rockmusiken kan kolla: http://www.suspectedhippieintransit.com

 

Jag spelar som sagt i alla sammanhang ibland också på gator och torg. Här är en artikel om Mats Spelman som gatumusikant. http://lundagard.se/2011/12/12/gatumusikanten-som-satter-oss-i-gungning/

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)